Hoppet -för jag dog inte

”Allt hände plötsligt
– Det är inte tryggt här, sa mamma.
Jag var liten och skickades bort, jag bara hängde med, vågade inte fråga.
Jag visste inte vart Europa fanns. Jag var i min egen värld och det var mörkt
– Ser ni den lampan? Paddla mot den!
Jag hade inte gjort det för hundra miljoner men jag fick inte välja, och jag dog inte”

Vi möts på nyheterna, på bussen, i skolan. De ensamkommande flyktingbarnen har en historia att berätta: om en barndom som inte fick fortsätta, om krig och flykt. Nu är deras historier en del av vår gemensamma historia.

Vi har lyssnat till några av berättelserna. De handlar om lyckan över ett par nya sneakers, om längtan efter familjen och kompisarna, om bottenlös rädsla och ensamhet. Men förunderligt nog också om ett hopp som vägrar dö.

Pantomimteatern vill ge röst åt några av de här barnens erfarenheter i en ordlös och visuell, fartfylld föreställning. Tre artister/skådespelare med sina olika sceniska inriktningar mim och akrobatik, tillsammans med en sinnrik scenbild och mycket musik, tar oss med på en resa.